Vår tro

Vår tro

Immanuelskyrkan består av ca 540 medlemmar och många fler vänner och besökare. Tron är personlig för var och en.

Den personliga tron på Gud är en hörnsten. Samtidigt tror vi tillsammans och behöver därför inte vara ensamma i tron eller tro allt på egen hand. Immanuelskyrkan är en kristen kyrka. Kristen tro är relation – med Gud själv men också med andra och mig själv. Att vara kristen är att höra samman med andra kristna.

Det utesluter inte samhörighet med alla människor och hela skapelsen. Kristen tro är inte bara en tro för själen utan för hela livet, för hela verkligheten så som vi känner den. Också för den verklighet som inte är synlig eller mätbar. Också den verklighet som vi ännu inte sett.

Equmeniakyrkans sidor om tro

Förbön och samtal

Har du frågor eller behov du skulle vilja att någon ber för? Behöver du någon att prata med eller vill du veta mer om kristen tro och kyrkan? Besök gärna oss i Immanuelskyrkan – här finns människor som gärna tar samtalet vidare med dig.

Den kristna trons kärna kan sammanfattas i bekännelsen att ”Jesus är Herre” (Rom 10:9). Kristen tro föds hos människor som haft ett möte med den levande Jesus Kristus och vill följa honom. Det kristna tron kan också sammanfattas med orden från Johannesevangeliet: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha ett evigt liv”, (Joh 3:16)

Kristen tro handlar i första hand inte om en livsåskådning eller som teoretiskt kan betraktas som sant. Det innebär att ha en personlig gemenskap med en levande Gud och grundar sig på att det är Gud som i första hand söker och vill ha gemenskap med oss människor. Gud har visat det genom att bli människa i Jesus Kristus, som är den kristna trons centrum. Gud själv vet vad det innebär att vara människa och känner till glädjen, styrkan, mörkret och trasigheten. Vi är inte ensamma i ett opersonligt och oändligt universum. Gud är ”inte långt borta från någon enda av oss” (Apg 17:27)

Jesus är Guds son som blir människa för vår skull. Man kan säga att Jesus ger Gud ett ansikte så vi förstår vem och hur Gud är och hur vi skulle vara.

Jesus vänder upp och ner på mycket, exempelvis genom att säga:

Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav

Mark 10:43

Jesus dog på ett kors för hela världens synd (Joh1:29) men besegrade döden och uppstod igen och lever idag. Så här säger Jesus i bibelns sista bok:

Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den som lever. Jag var död och se jag lever i evigheters evighet

Upp 1:17-18

I Johannes evangelium finns sex ”jag-är” ord av Jesus som visar vem han själv säger sig vara:

Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta,( Joh 6:35).

  • Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus, (Joh 8:12).
  • Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren, (Joh 10:11).
  • Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö”,( Joh 11:25-26).
  • Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig,( Joh 14:6).
  • Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra,( Joh 15:5).

Gud är alltid större än vad människor kan omfatta. Samtidigt behöver vi närma oss Gud på sätt som gör det möjligt utifrån de vi är som människor.
I Bibeln finns många ord för Gud. Olika perioder i den kristna tron lyfter fram olika sätt att tala om Gud. Ibland bråkar kristna om vad som är rätt sätt att tala om Gud. Så har det alltid varit och det betyder att vårt tal om Gud, teologi, lever och har med våra livs förutsättningar att göra.

Eftersom ingen enda har hela sanningen om Gud är det viktigt att lyssna till många röster. På 300-talet pågick svåra diskussioner om, hur Gud skulle beskrivas och hur människor skulle be och tro. Ur dessa diskussioner har kyrkan fått två s k trosbekännelser som bidrar till att binda samman kyrkor i hela världen. De har båda fokus på att Gud i Jesus föddes som människa och att Jesus dog för att bryta syndens och dödens makt, så att livet och Guds kärlek till slut ska segra.

Trosbekännelserna är tredelade och markerar Gud som skapare, Jesus som befriare och Guds Ande som en närvarande livskraft.

Apostoliska trosbekännelsen

Vi tror på Gud Fader allsmäktig,
himmelens och jordens skapare.
Vi tror ock på Jesus Kristus, 
hans enfödde Son, vår Herre,
vilken är avlad av den Helige Ande,
född av jungfrun Maria,
pinad under Pontius Pilatus,
korsfäst, död och begraven,
nederstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen,
sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma levande och döda.
Vi tror ock på den helige Ande,
en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund,
syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.
Amen.

Nicenska trosbekännelsen

Vi tror på en enda Gud,
allsmäktig Fader,
skapare av himmel och jord, av allt synligt och osynligt.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus,
Guds ende Son,
född av Fadern före all tid,
ljus av ljus,
sann Gud av sann Gud,
född, inte skapad,
av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allt blev till;
som för oss människor och för vår frälsning steg ner från himlen,
blev människa av kött och blod
genom den heliga Anden och jungfru Maria,
korsfästes för vår skull under Pontius Pilatus,
led döden och begravdes,
uppstod på tredje
dagen i enlighet med skrifterna,
steg upp till himlen,
sitter på Faderns högra sida
och skall återvända i härlighet
för att döma levande och döda,
och vars välde aldrig skall ta slut.
Vi tror på den heliga Anden,
som är Herre och ger liv,
som utgår från Fadern,
som tillbeds och äras med Fadern och Sonen
och som talade genom profeterna.
Vi tror på en enda, helig,
universell och apostolisk kyrka.
Vi erkänner ett enda dop,
till syndernas förlåtelse.
Vi väntar på de dödas uppståndelse
och den kommande världens liv.

Amen.

Bibeln är världens mest lästa bok och unik på flera sätt. Den är skriven under en tidsperiod på cirka 1600 år på tre språk av ungefär 40 författare med olika bakgrund. Som en röd tråd genom bibeln går budskapet om att Gud i sin kärlek söker människan och vill rädda sin värld. Trots det historiska avståndet och de kulturella skillnaderna kan vi känna igen oss i de människor vi möter i bibeln. Vi ser att de brottas med samma existentiella frågor och problem som en modern människa gör idag. Listan på de böcker som ingår kallas för kanon. Efter många år av prövning beslutades på ett stort kyrkomöte omkring år 300 e. Kr vilka böcker som skulle ingå i bibeln. (Ordet bibel betyder bibliotek) Kyrkan och kristna människor har ända sedan dess sett den som Guds ord och en helig skrift som har kommit till genom att människor har berättat om Guds handlande under Andens ledning.

Bibeln är därför källan till en personlig tro. När vi läser den kan vi förstå vem Gud är, vad Gud vill med oss människor och vad Gud vill ge oss. Varje människa är betrodd att själv läsa, tolka och förstå den kristna tron som den framställs i Nya testamentet, men den läses bäst tillsammans med andra.

Bön är trons språk. Bön är ett samtal med Gud. Du kan använda de ord som är dina, hur det än låter, du kan låna andras ord eller bara var stilla inför Gud.

Som med alla samtal handlar det både om att lyssna och att tala, ge ord för längtan och behov.
Bönen kan handla om mitt eget men lika mycket om världen. Bön kan ge uttryck för smärta, för glädje, för tacksamhet. Den ordlösa bönen är som vår andning, en puls av att andas in och att andas ut, ta emot och ge vidare.

I bönen kan vi be Gud om förlåtelse för det vi gjort fel, kanske också för att be den om förlåtelse som vi gjort illa. Vi får be om att kunna förlåta. Allt kan innefattas i bönen.

I Bibeln har Psaltaren en särskild plats som bönbok. Där ryms en bredd av mänsklighet som kan förvåna. Men för Gud är inget förvånande när vi närmar oss i bön.
Jesus lärde sina lärjungar att be. En särskild plats har därför bönen Vår Fader.

Vår Fader


Vår Fader, du som är i himlen. 
Låt ditt namn bli helgat. 
Låt ditt rike komma. 
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen. 
Ge oss idag det bröd vi behöver. 
Och förlåt oss våra skulder, 
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. 
Och utsätt oss inte för prövning, 
utan rädda oss från det onda. 
Ditt är riket, 
din är makten och äran, 
i evighet.