Joel Börjesson och Niklas Hallman har, kan man kanske säga, kommit Jesus under skinnet som huvudrollsinnehavare i musikalen Jag Är. Vi träffas för ett samtal kring hur de upplevt det och vad det gjorde med deras bild av Jesus.
Joel Börjesson har varit med och satt upp musikalföreställningen Jag Är vid tre tillfällen. Senast 2016 spelade han rollen som Jesus. För Nikas Hallmans del inleddes repetitionerna hösten 2021 efter att han fått rollen som Jesus vid föreställningen som planerades till påsken 2022 men som flyttades fram till 2023 på grund av pandemin.
Varför tackar man ja till att gestalta Jesus på en scen?
– Jag kände att det hade varit spännande, utmanande och ”lite fett” att spela huvudrollen. Det kändes intressant att få sätta mig in i karaktären och sinnesstämningen och på så sätt få upptäcka något nytt i budskapet och bibeln. Kan jag se Jesus på något nytt sätt, än på det sätt jag vuxit upp med? Hur kan det kännas att vara i hans skor? var frågor som jag tyckte var intressanta att utforska. Sen ville Henrik Ydreborg (som skrivit manus och regisserade) att jag skulle tacka ja och det gjorde det också så klart lätt att göra det.
– På ett personligt plan hade jag gått och tänkt förra våren att jag borde skaffa en fritidssysselsättning och tänkt att jag skulle plocka upp teatern. Och i den vevan ringde Henrik och frågade om jag ville ha rollen vid den nya uppsättningen. Vi kände inte varandra sedan tidigare. Jag tänkte att jag lämnat pastorsyrket och var lite klar med Jesus på det sättet, men jag tackade ja på stående fot. Det var bra tajming för mig på ett privat plan. Sen tänkte jag i efterhand på om det var en roll som gick att tolka och genomföra på ett rättvist sätt? Men Henrik är så varm och fin människa och regissör och det mötet mår man bra av. Och då blir det också bra.
För Niklas del blev det ett snopet avbrott när musikalen flyttades fram ett år. ”Jag hade precis lärt mig sätt bergspredikan” som han uttrycker det. Men trots att han ännu inte kunnat spela föreställningen inför publik har han hunnit få en känsla för vad det innebär att gå in i rollen. Och försöka gestalta den mest fundamentala berättelsen i kristen tro – om Jesu gärning, död och uppståndelse.
– Jag konstaterade ganska snabbt att det är lättare att dö än att uppstå. Det är lite filosofiskt mänskligt på något sätt. Första akten börjar med lidandet och passionen och sen kommer tillbakablickarna på Jesu liv, gärning och relationer. Den svåraste repliken tycker jag är när Jesus kommer in till lärljungarna efter att han uppstått och de är förbryllade och fattar inte vad som har hänt. Och så säger han: ”Frid vare med er alla.” Hur låter man när man har uppstått och säger det?
– Att lämna ifrån mig 30 år av en relation till Jesu och bibeln och se det med nya ögon och försöka se det och uppleva det inifrån, inte utifrån som jag varit van vid från kyrkan, det var en utmaning för mig. Sen att verkligen agera och försöka vara den här personen. Det är inte bara att läsa upp repliker från ett papper när man ska gestalta Jesus, säger Joel och fortsätter: Jag minns själv, som du sa Niklas, när jag skulle sätta bergspredikan. Det var som ett monument!
Från uppsättningen av musikalen Jag Är 2016.
Hur är det då att spela Jesus och vad gör det med ens bild av honom?
– Jesus blir ännu mer människa än vad jag tänkt tidigare. Han blir mer mänsklig, upplever jag, säger NIklas. Jag hade en upplevelse i scenen i Övre salen där jag lekte med tanken att Jesus inte kände till Judas avsikter. Det blev otroligt starkt att spela som att man inte vet, speciellt första gången vi spelade mot varandra Judas och jag. Det blir mycket känslor när vänskapen sen sviks.
– Jag känner igen mig i det, fyller Joel i. Vad händer om jag spelar som om jag vet vad som ska ske och vad händer om jag spelar som jag inte vet? Det blir så olika hur jag agerar. Det blir något helt annat att försöka förstå det inifrån som att det sker just nu.
– Jag har upptäckt att Jesus också har en väldigt nära relation med Maria, Jesu moder. Han söker både vägledning och kunskap hos henne, det tycker jag är intressant. Jesus är mer beroende av människorna i sin närhet än jag tänkt tidigare, säger Niklas.
– För mig var det en känslomässig resa genom handlingen. Inför öppningsscenen gick jag in i en känsla av att jag är bland vänner men känner mig ensam. För att på så sätt kunna uttrycka att ”jag behöver er” (vännerna). Det var en intressant att pröva att gå in i det känslotillståndet för att hitta stämningen och kunna leva ut rollen i relation till de andra skådespelarna, reflekterar Joel och fortsätter resonemanget:
– Att få se människan Jesus var väldigt bra och lärorikt för mig. Det var så fantastiskt att jobba med bergspredikan, gå in i texten och jobba med mig själv. Jag fick jobba med att dela ut förlåtelsen. Jag har en känsla av att ”sanningen ska göra dig fri” är ett begrepp som landade ner i mig under den tiden. Budorden i bergspredikan har blivit mer verkliga och användbara för mig.
– Så långt som vi kommit i repetitionerna, så är det just Jesus som människa och Jesu relation med människorna runt omkring honom som berört mig, säger Niklas. Man lär sig i söndagsskolan att Jesus älskar alla barnen. Det är så grundläggande men det blir mer påtagligt när man kliver in i rollen. Det råder ingen distans mellan honom och lärljungarna. Det blir en stark upplevelse. Även mötet med Maria som smörjer honom är starkt. Det är enorm kärlek mellan dem alla, även om Jesus är tydlig och direkt i sin konfrontation. De relationerna gör något med mig. Det blåser nytt liv i min barnatro.
Det märks när Joel och Niklas pratar med varandra att deras bild av Jesus påverkats genom att ”krypa in i hans skinn”. Det mänskliga i Jesus och relationernas betydelse är något som de bär med sig.
Föreställningen flyttade fram ett år på grund av pandemin, men vad har vi att se fram emot nu – Palmsöndagshelgen 2023?
– Som skådespelarensemble så får vi njuta av det ännu längre nu och gå in i rollerna ännu mer och skapa dynamik i gruppen, säger Niclas, med en ton som verkligen understryker att han menar det, innan han fortsätter: Alla som är med går in med stor inlevelse och överlåtelse. Det är otroligt inspirerande. Jag önskar att gränsen mellan scen och publik ska vara väldigt tunn. Att publiken ska känna att de är med på resan i berättelsen och det som förmedlas. Jag såg föreställningen 2016. Korsfästelsen är otroligt andäktig, ett verkligt crescendo som ger många tankar i pausen efter första akten.
– De som kommer se föreställningen kommer nog uppleva korsfästelsen som väldigt stark, det håller jag med Niklas om. För mig är det också ett starkt minne när Maria sitter vid korset och är förtvivlad över sitt barn, det berör mig som förälder. Till slut efter andra akten hoppas jag att publiken också känner glädje, hopp och den kärlek som passionsspelet handlar om, avslutar Joel.
Om Musikalen Jag Är
Musikalen Jag är sätts upp 31 mars – 2 april 2023 i Immanuelskyrkan i Jönköping. Biljetter säljs på Nya Musik och på Nortic.se
