Immanuelskyrkan består av ca 600 medlemmar och många fler vänner och besökare. Tron är personlig för var och en.

Den personliga tron på Gud är en hörnsten. Samtidigt tror vi tillsammans och behöver därför inte vara ensamma i tron eller tro allt på egen hand. Immanuelskyrkan är en kristen kyrka. Kristen tro är relation – med Gud själv men också med andra och mig själv. Att vara kristen är att höra samman med andra kristna.

Det utesluter inte samhörighet med alla människor och hela skapelsen. Kristen tro är inte bara en tro för själen utan för hela livet, för hela verkligheten så som vi känner den. Också för den verklighet som inte är synlig eller mätbar. Också den verklighet som vi ännu inte sett.

Tro, hopp och kärlek, dessa livets grundord, sammanfattar väl vår tro.

Tro är tillit och relation, mer än dogmer. Att hoppas är att tro att det kan bli bättre.

Tron på Guds kärlek ger näring till hoppet om att ondskan inte har sista ordet.

Bön är trons språk. Bön är ett samtal med Gud.

Som med alla samtal handlar det både om att lyssna och att tala, ge ord för längtan och behov.
Bönen kan handla om mitt eget men lika mycket om världen. Bön kan ge uttryck för smärta, för glädje, för tacksamhet. Den ordlösa bönen är som vår andning, en puls av att andas in och att andas ut, ta emot och ge vidare.
I bönen kan vi be Gud om förlåtelse för det vi gjort fel, kanske också för att be den om förlåtelse som vi gjort illa. Vi får be om att kunna förlåta. Allt kan innefattas i bönen.
I Bibeln har Psaltaren en särskild plats som bönbok. Där ryms en bredd av mänsklighet som kan förvåna. Men för Gud är inget förvånande när vi närmar oss i bön. Jesus lärde sina lärjungar att be. En särskild plats har därför bönen Vår Fader.

Vår Fader

Vår Fader, du som är i himlen. 
Låt ditt namn bli helgat. 
Låt ditt rike komma. 
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen. 
Ge oss idag det bröd vi behöver. 
Och förlåt oss våra skulder, 
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. 
Och utsätt oss inte för prövning, 
utan rädda oss från det onda. 
Ditt är riket, 
din är makten och äran, 
i evighet.
Gud är alltid större än vad människor kan omfatta. Samtidigt behöver vi närma oss Gud på sätt som gör det möjligt utifrån de vi är som människor.
I Bibeln finns många ord för Gud. Olika perioder i den kristna tron lyfter fram olika sätt att tala om Gud. Ibland bråkar kristna om vad som är rätt sätt att tala om Gud. Så har det alltid varit och i grunden ska vi vara tacksamma för det. Det betyder att vårt tal om Gud, teologi, lever och har med våra livs förutsättningar att göra.
Eftersom ingen enda har hela sanningen om Gud är det viktigt att lyssna till många röster. På 300-talet pågick svåra diskussioner om, hur Gud skulle beskrivas och hur människor skulle be och tro. Ur dessa diskussioner har kyrkan fått två s k trosbekännelser som bidrar till att binda samman kyrkor i hela världen. De har båda fokus på att Gud i Jesus föddes som människa och att Jesus dog för att bryta syndens och dödens makt, så att livet och Guds kärlek till slut ska segra.
Trosbekännelserna är tredelade och markerar Gud som skapare, Jesus som befriare och Guds Ande som en närvarande livskraft.

Apostoliska trosbekännelsen
Vi tror på Gud Fader allsmäktig,
himmelens och jordens skapare.
Vi tror ock på Jesus Kristus, 
hans enfödde Son, vår Herre,
vilken är avlad av den Helige Ande,
född av jungfrun Maria,
pinad under Pontius Pilatus,
korsfäst, död och begraven,
nederstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen,
sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma levande och döda.
Vi tror ock på den helige Ande,
en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Amen.

Nicenska trosbekännelsen
Vi tror på en enda Gud,
allsmäktig Fader,
skapare av himmel och jord, av allt synligt och osynligt.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus,
Guds ende Son,
född av Fadern före all tid,
ljus av ljus,
sann Gud av sann Gud,
född, inte skapad,
av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allt blev till;
som för oss människor och för vår frälsning steg ner från himlen,
blev människa av kött och blod
genom den heliga Anden och jungfru Maria,
korsfästes för vår skull under Pontius Pilatus,
led döden och begravdes,
uppstod på tredje
dagen i enlighet med skrifterna,
steg upp till himlen,
sitter på Faderns högra sida
och skall återvända i härlighet
för att döma levande och döda,
och vars välde aldrig skall ta slut.
Vi tror på den heliga Anden,
som är Herre och ger liv,
som utgår från Fadern,
som tillbeds och äras med Fadern och Sonen
och som talade genom profeterna.

Vi tror på en enda, helig,
universell och apostolisk kyrka.
Vi erkänner ett enda dop,
till syndernas förlåtelse.
Vi väntar på de dödas uppståndelse
och den kommande världens liv.
Amen.
Jesus visar med sitt liv, sin död och uppståndelse vem Gud är och är den som gett kyrkan och kristenheten sitt namn.

Kyrka betyder ungefär, de som hör till Herren. Jesus kallades Herre i protest mot andra herrar runt vår tideräkning, inte minst den romerske kejsaren, som ledde den tidens stormakt.

Ordet kristen kommer från namnet Kristus. Det namnet fick Jesus då människor ville beskriva sin tro på att Jesus kom från Gud, ja, rentav är Gud.

Om de gamla trosbekännelserna tagit fasta på början och slutet av Jesu liv så finns det ändå mycket mer i Bibelns fyra evangelier. De tre första, Matteus, Markus och Lukas, berättar ganska samstämmigt även om de har lite olika perspektiv. Det fjärde, Johannes, är skrivet senare och mer teologiskt/poetiskt. Tillsammans ger de en spännande bild med en del tvetydigheter och därför ständigt nya möjligheter att läsa och tolka Jesu liv.
Bibeln är kristendomens heliga skrift. Vad det innebär tolkas olika.

Oavsett hur vi ser på Bibeln går den inte att bortse från som kristen. Den är inte lätt, där finns inga enkla svar. Men det finns berättelser om möten mellan Gud och människor. Där finns livets stora frågor om hur världen hänger samman, om kärlek och ondska, om hur livet bör levas. Där finns erfarenheter att spänna sig mot och pröva sitt eget liv. Bibelns texter spänner över mer än tusen år, över olika sammanhang och kulturer. Därför är den alltid spännande att utforska och mäta sitt liv mot.